Det är nämligen så att jag har brukat fundera en del på hur det kändes när jag skulle flytta hemifrån till Karlstad och börja IB. Förstod jag verkligen vad jag gav mig in på? Hade jag några förväntningar? Var jag inte nervös? osv, osv, osv.. Nu, när jag är i en liknande situation igen, så har jag kommit fram till att svaret på allt det där är nej. Nej, jag förstår inte vad jag ger mig in på. Nej, jag har inga förväntningar. Nej, jag är inte nervös.
Jag har inte varit så nervös fram tills nu, en vecka och en dag innan avfärd. Nu måste väskorna börja packas på riktigt, och jag måste packa ner allt jag kommer behöva fram tills jul. Hmm, jag undrar hur mkt jag kommer glömma ^^
Men men, det jag ville med det här inlägget var bara att upplysa framtida Hanna om hur det känns nu innan allt drar igång. Innan jag träffar några nya vänner (utom de 3-4 jag börjat prata med online, hoppas de är trevliga i verkligheten med!), innan jag sovit min första natt på Murano Street Student Village, innan jag gått på min första lektion av psykologi och innan jag ens bestämt vilka andra ämnen jag ska läsa. Jag kommer nog inte tro mig själv sen när jag läser det här och ser att jag kunnat föreställa mig allt detta som väntar utan att bryta ihop, få ångest eller ens bli särskilt nervös.
Jag ska ju flytta till ett nytt land, för bövelen, jag borde vara lite ångestfylld! Men nej, jag är faktiskt helt lugn. Det är lite skrämmande i sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar