Premiäråk

Denna dag började med att jag drömde att jag körde bil. Helt själv, vilket jag faktiskt får göra nu! (Otroligt!) Jag vet inte riktigt vart jag skulle, men det var en motorväg inblandad så det måste varit en bit här ifrån..

Några timmar senare, när jag vaknat, intagit en frukost bestående av ...(wait for it)... blodpudding (jag valde mellan det och en avocado... Vad kan jag säga, jag var bara inte sugen på mackor eller fil), surfat runt lite på ucas.com (det börjar bli dags att ta tag i applicationen snart), försökt maila till ucas (shit va min engelska har blivit ringrostig! Inte så konstigt kanske, men tråkigt...) samt för ovanlighetens skull börjat städa mitt rum, var det så äntligen dags för premiäråket! Det var mamma och jag som pyste iväg i hennes lilla bil, som jag för övrigt aldrig kört mer än på en parkeringsplats, och på det hela taget gick det rätt bra! Men det lär nog ändå dröja ett tag innan jag känner mig helt säker bakom ratten.

Hur som helst, när jag sen kom hem till pappa så såg jag att jag fått brev från Transportstyrelsen och Posten, och guess what, mitt körkort är klart! Yihooo! Hoppas på att hinna hämta ut det idag innan de stänger vid 18. Yay, körkort! hihi..

Kommer inom kort ha en rosa vän i plånkan!

10 veckor och 12 körlektioner efter start har jag (redan?) kommit i mål! Mina vänner, jag har tagit körkort!!

YAAAAAY!!

Detta känns freakin' konstigt, måste jag säga. För det första, kan jag verkligen köra bil?! Tydligen.. För det andra så kommer det bli väldigt tråkigt att inte ha några fler körlektioner med den härligaste (dock mest förvirrade) körskoleläraren of all times.. Men men, allt kul tar ju slut och detta var ju trots allt mitt mål. Gött mos på det!

Äntligen måndag!

Än så länge är detta inte den bästa måndagen jag nånsin varit med om...

Men det är väl bara att bryta ihop och komma igen. (Och nej jag har inte kuggat mig på körkortet, så ni slipper undra över det..)

Försöka peppa med lite musik kanske?

Hultans körskola, vad kan jag stå till tjänst med?

Jo men visst vettni, idag var det jag som var boss på körskolan!

Uppe med tuppen och först på plats i morse då jag bokstavligen hängde på låset vid 07.20 (jag hittar inte ens på, jag var där då!). Tyvärr hade inte ens Mr. Körskoleföreståndare kommit dit än så jag fick vara min egen lyckas smed, så att säga, och knata iväg till macken bredvid och hämta extranyckeln.

Men inte nog med att det faktiskt var jag som slog upp körskolans portar för dagen, utan efter en lite lagom utmanande morgonlektion blev jag dessutom utnämnd till chef för dagen utav Mr. Körskoleföreståndare i egen hög person, över en ytterst formell high-five. Snacka om att vara utvald!

Så, när jag suttit där vid datorerna ett par timmar, åkt hem och lunchat och kommit tillbaka så ringde Mr. Körskoleföreståndare för att kolla läget, och gav mig även i uppdrag att avboka en av hans lektioner eftersom han inte skulle hinna hem från halkbanan i tid. Jag fullföljde dock inte uppdraget eftersom jag inte såg nån som verkade vänta på en körlektion, så det fick vara.

Ja jag säger då det, det är inte varje dag man driver sin egen körskola inte!

(ps. Allt detta hände faktiskt idag. Hmm, körskolelärare kanske vore nåt att satsa på trots allt... eller nja...)

Ibland vet jag bara inte hur jag ska börja ett inlägg...

Hej.

Jag heter Hanna men kallas ibland Korven, ibland Hultan och ibland nåt helt annat.

Fritiden spenderar jag på mitt nya andra hem: körskolan, eller så susar jag runt på vägarna i en röd körskolebil, eller så sitter jag hemma i soffan och stickar på en halsduk (mina raggsockor är klara och de blev asbra! Har de på mig nu för att vara ärlig)..

Denna dag började på körskolan med körlektion kl 7 (:S). Därefter har jag hunnit med en hel del: göra teori-faser på datorn, bli bjuden (!!) på en körlektion till ett värde av ca 250 kr, tvättat fönster, skalat en hel kastrull med potatis, assisterat vid gardinbyte, återvänt till körskolan och gnuggat, gnuggat, gnuggat teori tills solen gick ner.

Det var den dagen det. Nu är det hockey, bortamatch, som varken går att titta eller lyssna på utan att betala storkovan.. Jaja, jag får väl sticka ist då.

Klart slut.

Cravings

Ge mig deg!

- Bulldeg!
- Pepparkaksdeg!!
- Chokladbollsdeg!!!

Mmmmmm!

(Undantag: trolldeg samt all deg innehållande oliver)

Mission impossible: halkbana

Min körskola är ett mkt förvirrat ställe.

Måndag förra veckan: "Du har inte gjort halkbanan än va? Nej men då bokar vi in dig på det nu på torsdag! Fast jag vet inte riktigt när ni ska samlas på morgonen men det kan vi ta reda på." So far so good.

Tisdag förra veckan: "Jag vet fortfarande inte när ni ska samlas och jag vet inte heller om det blir nåt för det är bara du anmäld. Men vi ska se om vi kan ragga upp några fler."

Onsdag förra veckan: "Herr Körskoleföreståndare kommer veta efter klockan tre ifall det blir nåt imorgon och i så fall när. Jag skriver upp här att han ska ringa till dig när han vet." Klockan går, ingen ringer. Runt 18 ringer jag upp och får reda på att det inte blir nåt.

Tisdag denna vecka: "Ja det blev ju ingen halkbana förra veckan så du får göra det nu på torsdag istället. Samlas här kl 8."

Idag, torsdag, kl 8: "Ska du ut och köra nu eller vad sitter du här och väntar på?" "Eeh, halkbana..?" "Nej men det är ju imorgon! Samling här kvart i 8."

...

Nåväl, det jag ville ha sagt är följande: jag gick upp 6.15 i onödan.

101-jubileum!

Hallå där i lingonskogen!

Jag glömde berätta det förut men mitt hyllningsinlägg till snön var faktiskt mitt etthundrade inlägg! Det betyder att detta är det etthundraförsta inlägget! Känn på den du! Värsta veteranen jag blivit på äldre dar..

Ååh, jag minns det som om det vore igår när jag skrev mitt första inlägg efter en s.k. jag-gör-det-om-du-gör-det-överenskommelse med Anseman. Inte visste vi vad vi gav oss in på den där lördagen i april, när vi egentligen borde ha pluggat 24/7 istället för att skaffa bloggar till höger och vänster (och ja, jag erkänner, detta med att blogga måste från början varit ett procrastination project av rang), men ack så bra det blev till slut! Eller vad säger ni, kära läsare och trogna följeslagare?

Håhå, ja det är lätt att bli nostalgisk när man tänker tillbaka på Revision Period och IB i övrigt, men det får vi prata om nån annan gång, för nu ska jag och mor min surfa in på www.s24.se och ladda hem kvällens match, Mora mot Borås. Detta blir säkerligen en spännande kväll (alla som bryr sig: notera att Mora bara har 3 ordinare backar inför kvällens match! Resten är sjuka.. Hoppas det inte är svinis nu igen..) som får avslutas med ett avsnitt Grey's som pricken över i't!

Smell ya later!

Snö!!

DET SNÖAAAR!!! :D

WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIE!!

Dagens mysterium!

Jag måste bara dela med mig av dagens chock. Så här gick det till:

Igår kväll: jag var hos mamma och skulle sova där. Mobilladdaren var hos pappa. Mobilbatteriet höll på att dö. Jag stängde av mobilen för att spara det resterande batteriet tills idag ifall jag inte skulle hinna åka till pappa innan jag skulle ner på stan och luncha med dagispolarn. Hur som helst så tänkte jag att eftersom jag inte hade nån speciell tid då jag borde gå upp så lät jag bli att fixa alarm i någon annan form än det sedvanliga mobillarmet. MEN, döm av min förvåning, mina vänner, när jag vaknar med ett ryck kl 8.45 av inget mindre än mobillarmet! Min första tanke var då att mobilen måste ha satt igång sig själv eller nåt under natten, men icke, för när jag i mitt redan förvirrade tillstånd stänger av alarmet så är mobilen åter igen lika avstängd som när jag gick och la mig kvällen före.

Tillåt mig att kalla detta ett mysterium av hög rang! För det första, hur kunde en avstängd mobil "veta" vad klockan var? För det andra, varför satte den igång alarmet fast den var avstängd? Det kan väl inte vara ett normalt beteende för mobiltelefoner? För det tredje, allmänt läskigt att den stängde av sig själv efter alarmet och bara låtsades som om inget hade hänt!

Hmm.. Kalla mig oteknisk men detta var i alla fall nåt nytt för mig. Håhå jaja, tänk vad tekniken hittar på alltså, håhååå!

Jag måste erkänna nånting. Det strider mot flera av mina principer (t.ex. den om att man ska sova så länge som möjligt på morgonen, den om att det är skönt att vara ensam, den om att en bra dag är en dag utan fasta planer, bl.a.) men det måste likväl erkännas: man mår faktiskt bra av rutiner!

Fastän det är härligt att på söndagskvällen känna att man har en hel vecka utan stress och måsten framför sig så är det faktiskt inte fullt så skönt och utvilande att sitta där vid 12-13 på onsdagsmorgonen och äta frukost i pyjamasen och vänta på att klockan ska gå. Nej, jag tror att jag blivit tillräckligt vuxen nu för att (nästan) uppskatta tidiga mornar, även om man mer än gärna skulle vilja snooza både en och två timmar när klockan ringer vid sju. Ja jag säger då det, är inte detta ett stort steg i min mognad och utveckling mot att bli en prima vuxen arbetare (som inte vill ta livet av sig varje morgon när väckarklockan ringer) så säg?!

Jag har också upptäckt att man uppskattar lediga dagar 100 ggr mer om man har dem en åt gången. Därför ska jag jobba 4 dagar i veckan när jag blir stor. En ledig onsdag varje eller varannan vecka hade väl inte varit helt fel? Då blir det inte så tungt att börja jobbveckan när man vet att man bara har 2 dagar tills nästa ledighet, och så när onsdagen väl kommer så vet man att man sen bara har 2 dagar till helgen. Genialt!

Konklusionen av detta blir därför att även jag nu har insett ledighetens baksida. Dra mig baklänges, vem hade nånsin kunnat tro att detta skulle ske? Men men, under sker och det är inte mig emot.

ps. Oj vilket seriöst inlägg detta blev. Värsta argumentative essay.. eller typ. Hmm, det måste vara skolabstinensen som gör sig påmind. Oh well..