Jag måste erkänna nånting. Det strider mot flera av mina principer (t.ex. den om att man ska sova så länge som möjligt på morgonen, den om att det är skönt att vara ensam, den om att en bra dag är en dag utan fasta planer, bl.a.) men det måste likväl erkännas: man mår faktiskt bra av rutiner!

Fastän det är härligt att på söndagskvällen känna att man har en hel vecka utan stress och måsten framför sig så är det faktiskt inte fullt så skönt och utvilande att sitta där vid 12-13 på onsdagsmorgonen och äta frukost i pyjamasen och vänta på att klockan ska gå. Nej, jag tror att jag blivit tillräckligt vuxen nu för att (nästan) uppskatta tidiga mornar, även om man mer än gärna skulle vilja snooza både en och två timmar när klockan ringer vid sju. Ja jag säger då det, är inte detta ett stort steg i min mognad och utveckling mot att bli en prima vuxen arbetare (som inte vill ta livet av sig varje morgon när väckarklockan ringer) så säg?!

Jag har också upptäckt att man uppskattar lediga dagar 100 ggr mer om man har dem en åt gången. Därför ska jag jobba 4 dagar i veckan när jag blir stor. En ledig onsdag varje eller varannan vecka hade väl inte varit helt fel? Då blir det inte så tungt att börja jobbveckan när man vet att man bara har 2 dagar tills nästa ledighet, och så när onsdagen väl kommer så vet man att man sen bara har 2 dagar till helgen. Genialt!

Konklusionen av detta blir därför att även jag nu har insett ledighetens baksida. Dra mig baklänges, vem hade nånsin kunnat tro att detta skulle ske? Men men, under sker och det är inte mig emot.

ps. Oj vilket seriöst inlägg detta blev. Värsta argumentative essay.. eller typ. Hmm, det måste vara skolabstinensen som gör sig påmind. Oh well..