Så, just när man trodde att det inte kunde bli värre
(se gårdagens ångest-status på fejan), så visade det sig att det kunde det visst.
Min dag i korta drag (eller "highlights" om man så vill):
Dagen började med två av de klassiska shit-jag-har-försovit-mig-uppvaknandena, runt halv 4 och halv 5 i morse. När jag sedan vid 6-snåret pallrade mig upp möttes jag av näsblod. Gött. Men men, inget att hetsa upp sig över.
Lite före 8 satte jag mig, liite lätt stressad som vanligt, i bilen bara för att upptäcka att någon idioto (läs: jag själv) hade glömt att sätta i motorvärmaren igår. På tredje försöket gick dock bilen igång och jag kunde lättad backa ut från gården.
Väl ute på vägen upptäckte jag att bilen drog onormalt mkt åt höger. "Hmm, mysko" tänkte jag, och körde vidare. Ca en kilometer senare började bilen låta konstigt och jag tänkte att jag skulle stanna på första bästa ställe. Dit hann jag dessvärre inte innan däcket small till och fälgen flög all världens väg ut på en åker. Orsaken var tydligen punka, men det kändes mkt värre! Troligen för att jag åkt på endast fälgen ända hemifrån.
Efter att åter igen blivit räddad av min räddare i nöden (pappzing <3) puttrade jag vidare till jobbet i hans bil, medan han fick stanna och fixa punkan. Va elakt det lät.... Men jag har iaf världens snällaste pappa!
Till jobbet anlände jag en halvtimme för sent, men ingen var bitter över det så det kändes bra. Och till skillnad från i måndags så gick det idag helt okej på jobbet. Inga större missöden.
Efter 9½ timme i tjänst tog jag mitt pick och pack och susade hemöver ner för backarna. En snabb sväng in på ICA Maxi för att inhandla något jag tyckte att jag gjort mig förtjänt av, sen bar det av till Nusnäs för att byta tillbaka bilarna med pappa. När jag så gott som hade lyckats ta mig dit helskinnad dök det upp en stillastående traktor som blockerade lite mer än halva vägen där jag skulle åka. Eftersom jag kände mig lite allmänt lyckosam tänkte jag försöka klämma förbi pappas ganska stora, jeep-aktiga bil, emellan denna traktor och en snödriva. Det gick inte. Och det gick inte heller att backa därifrån. Överraskad? Inte jag iaf! Men som tur var kom det fram en snäll värmlänning, tillika ägare av den oflyttbara traktorn, och tipsade mig om hur jag skulle komma loss. Det funkade och jag fick backa mig därifrån.
Nej, det finns ett som är säkert och det är att någon där uppe (ingen nämnd, ingen glömd) just för tillfället måste tycka att det är väääldigt roligt att jävlas med mig. Hoppas han tröttnar snart.
Men men, nu är klockan nio och jag har just kommit hem, och nu, vänner, nu är jag ta me fasiken värd en B&J's! Screw glass-förbud! (Håller fortfarande själva godisförbudet dock!) För nu, om nånsin, känner jag att jag kan behöva piggas upp. Om inte annat så för att jag blivit "inbjuden" till personalmöte imorgon kl 8. Detta betyder att jag måste åka kvart över sju. Vill inte ens tänka på när jag måste gå upp....
