Nedräkning: 5 dagar kvar!

Detta, mina kära bloggvänner, är mitt liv nerpackat i 3 väskor. Mer eller mindre iaf.

OMG! Det är bara 5 kooorta dagar kvar! 4 dagar tills jag lämnar Mora om man ska vara exakt... Hjäääälp..!

Nedräkning: 7 dagar kvar!

Mina största farhågor inför flytten

1. Att mitt hår sakta men säkert kommer dö av kombinationen av klorvatten i duschen (om nu Glasgow har liknande vatten som London) och konstant regn.
2. Att jag inte kommer förstå vad skottarna säger / inte kommer kunna uttala deras namn (exempel: Aoife - hur tusan uttalas det?!) samt att jag kommer prata fel sorts engelska, typ säga pants ( = byxor på amerikanska, men betyder trosor på brittiska ... tydligen) istället för trousers, osv.
3. Att jag kommer få en reality check á la PDP i skolan, och åter igen inse att jag inte var så smart som jag trodde.
4. Att jag har glömt nåt jätteviktigt hemma i Sverige.
5. Att jag inte gillar mina rumskamrater.
6. Att jag inte gillar mina klasskamrater.
7. Att jag inte gillar Glasgow.
8. Att jag inte gillar psykologi.
9. Alla andra random problem som kan dyka upp längs vägen...

Nedräkning: 8 dagar kvar!

Hej. Nu tänkte jag att det vore på tiden att börja blogga lite lätt igen, nu när det faktiskt börjar hända lite saker här.

Det är nämligen så att jag har brukat fundera en del på hur det kändes när jag skulle flytta hemifrån till Karlstad och börja IB. Förstod jag verkligen vad jag gav mig in på? Hade jag några förväntningar? Var jag inte nervös? osv, osv, osv.. Nu, när jag är i en liknande situation igen, så har jag kommit fram till att svaret på allt det där är nej. Nej, jag förstår inte vad jag ger mig in på. Nej, jag har inga förväntningar. Nej, jag är inte nervös.

Jag har inte varit så nervös fram tills nu, en vecka och en dag innan avfärd. Nu måste väskorna börja packas på riktigt, och jag måste packa ner allt jag kommer behöva fram tills jul. Hmm, jag undrar hur mkt jag kommer glömma ^^

Men men, det jag ville med det här inlägget var bara att upplysa framtida Hanna om hur det känns nu innan allt drar igång. Innan jag träffar några nya vänner (utom de 3-4 jag börjat prata med online, hoppas de är trevliga i verkligheten med!), innan jag sovit min första natt på Murano Street Student Village, innan jag gått på min första lektion av psykologi och innan jag ens bestämt vilka andra ämnen jag ska läsa. Jag kommer nog inte tro mig själv sen när jag läser det här och ser att jag kunnat föreställa mig allt detta som väntar utan att bryta ihop, få ångest eller ens bli särskilt nervös.

Jag ska ju flytta till ett nytt land, för bövelen, jag borde vara lite ångestfylld! Men nej, jag är faktiskt helt lugn. Det är lite skrämmande i sig.