Ett onödigt inlägg (ej vidare läsvärt)

Japp, jag har härmed bestämt mig för att INTE svara på folks kommentarer med att skicka en egen kommentar. (Om någon har nån objection mot detta beslut så meddela det gärna!) Så därför, om det är nåt speciellt som jag bara måste svara, så kan jag ju skriva det i nästa inlägg, typ som jag tänkte göra nu.

Jag tänkte nämligen att jag kanske borde förklara det där med en mossig sten för er små själar därute som aldrig haft denna känsla. Infallet att man skulle vilja ligga under en sten i tusen år kan faktiskt infräffa när som helst. Man behöver inte vara deprimerad, stressad eller ha gjort bort sig, även om dessa vanligtvis är de utlösande faktorerna. Man kan bara vara allmänt trött, cranky eller vad som helst, och känna att en gammal mossig sten i en skog skulle kunna lösa alla ens problem.

Var inte detta ett känslosamt inlägg så säg! Eller ja, typ iaf.. Hmm, det passar mig inte, det här med känsloprat. Jag har ju trots allt ett hjärta av sten (vilket förklarar varför jag aldrig gråter till filmer), så jag tror jag överlåter detta tema till de mer emotionella typerna.

I konklusion, fråga mig inte vad jag svamlar om eller varför jag skrev detta meningslösa inlägg. Se det som en parantes. Klart slut!