Jag borde plugga psykologi ... men jag hittade just ett paket glass i kylskåpet och, let's face it, förr eller senare måste man lära sig att prioritera.
Psykologin får helt enkelt vänta!
söndag 30 augusti 2009
torsdag 27 augusti 2009
Tackar vet jag "ta en kaka"
Idag kom det in en liten lustig varelse på jobbet, nämligen inget mindre än en livs levande papegoja.
Till att börja med satt den där så snällt på sin ägares axel (det var nog för övrigt första gången jag sett nån gå runt bland folk med sin lilla husdjursfågel med sig) och sa inte ett pip. Inte för att den blev så mkt vildare sen heller, så jag vill inte att ni ska få falska förhoppningar om nån attack mot andra kunder eller liknande, men när de stod och skulle betala fick man ändå ett smakprov på vad den lärt sig härma. Och av alla härliga ljud i världen, tror ni inte att den skulle härma just det ljudet vi alla älskar, nämligen det hjärtskärande gnisslandet av ett vykortsställ som vrids. Härligt, det var vad det var! Det man kan fundera över är om ägaren tycker det är härligt att ha ett gnisslande vykortsställ ½ cm från örat under sina shoppingturer. Hmm, det tåls att tänkas på!
Men, gott folk, detta var inte slutet på denna otroligt spännande berättelse! Fortsättningen lyder så här: när jag då stod i godan ro och vant mig vid ett och annat högt gnissel från denna papegoja så började den helt plötsligt ge ifrån sig världens högsta brandlarms-ljud! Snacka om att jag höll på att få en hjärtattack! Detta ljud höll dock inte i sig i mer än nån sekund, den gjorde det säkert bara för att skrämma livet ur mig och alla andra där inne, men man hann ändå få en och annan "brandlarmet-går-hjälp-jag-kommer-dööö"-känsla.
Nej, tackar vet jag hur det var på min tid, när papegojor på sin höjd sa "ta en kaka, ta en kaka". (Brukar de verkligen säga så, förresten? Nu blev jag osäker på om det är ett globalt erkännt fenomen eller om det bara är mina egna mentala papegojor som säger så... Hmm!)
Till att börja med satt den där så snällt på sin ägares axel (det var nog för övrigt första gången jag sett nån gå runt bland folk med sin lilla husdjursfågel med sig) och sa inte ett pip. Inte för att den blev så mkt vildare sen heller, så jag vill inte att ni ska få falska förhoppningar om nån attack mot andra kunder eller liknande, men när de stod och skulle betala fick man ändå ett smakprov på vad den lärt sig härma. Och av alla härliga ljud i världen, tror ni inte att den skulle härma just det ljudet vi alla älskar, nämligen det hjärtskärande gnisslandet av ett vykortsställ som vrids. Härligt, det var vad det var! Det man kan fundera över är om ägaren tycker det är härligt att ha ett gnisslande vykortsställ ½ cm från örat under sina shoppingturer. Hmm, det tåls att tänkas på!
Men, gott folk, detta var inte slutet på denna otroligt spännande berättelse! Fortsättningen lyder så här: när jag då stod i godan ro och vant mig vid ett och annat högt gnissel från denna papegoja så började den helt plötsligt ge ifrån sig världens högsta brandlarms-ljud! Snacka om att jag höll på att få en hjärtattack! Detta ljud höll dock inte i sig i mer än nån sekund, den gjorde det säkert bara för att skrämma livet ur mig och alla andra där inne, men man hann ändå få en och annan "brandlarmet-går-hjälp-jag-kommer-dööö"-känsla.
Nej, tackar vet jag hur det var på min tid, när papegojor på sin höjd sa "ta en kaka, ta en kaka". (Brukar de verkligen säga så, förresten? Nu blev jag osäker på om det är ett globalt erkännt fenomen eller om det bara är mina egna mentala papegojor som säger så... Hmm!)
onsdag 26 augusti 2009
Hohohoj va effektiv jag varit idag alltså! Inte alls i närheten av vad jag var förra året vid den här tiden, men om man jämför med i sommar så har jag faktiskt fått en hel del gjort på plugg/skola-fronten idag.
Jag gick ut hårt med en lite drygt 2 timmar lång pluggdate á la Hannar Brainerd & Rebeckar Goodenough, och fick därmed hjärnan lite lagom uppvärmd (i dubbel bemärkelse; jag har ingen högtalare eller headset till min telefon längre, de har båda öergivit mig, så det blev lite lagom varmt och gött med all strålning och allt som for in och ut ur hjärnan) inför dagens stora happening: mitt första online-möte med delar av spanska-gruppen samt läraren. Jag var knappt nervös innan, något som brukar betyda att det kommer gå dåligt, men det gick faktiskt helt okej. Läraren var från Spanien och pratade liiite för fort, men jag hängde iaf med så gott jag kunde. Vi fick även presentera oss själva lite kort, men jag hade inga stora förväntningar på det så det gick också helt okej.
Detta lilla möte fick mig iaf att bli sugen på att åka till Spanien igen, så jag verkligen lär mig språket. Latinamerika känns inte heller helt fel, så om nån har lust att pysa ner dit en sväng så count me in!
Okej, detta var faktiskt allt. Kanske inte så jätteeffektivt ändå så här i efterhand, men det tar sig iaf! Nu blir det att ta en sväng till Nusnäs och låta farmor göda upp mig med lite bullar och annat smått och gott :)
Jag gick ut hårt med en lite drygt 2 timmar lång pluggdate á la Hannar Brainerd & Rebeckar Goodenough, och fick därmed hjärnan lite lagom uppvärmd (i dubbel bemärkelse; jag har ingen högtalare eller headset till min telefon längre, de har båda öergivit mig, så det blev lite lagom varmt och gött med all strålning och allt som for in och ut ur hjärnan) inför dagens stora happening: mitt första online-möte med delar av spanska-gruppen samt läraren. Jag var knappt nervös innan, något som brukar betyda att det kommer gå dåligt, men det gick faktiskt helt okej. Läraren var från Spanien och pratade liiite för fort, men jag hängde iaf med så gott jag kunde. Vi fick även presentera oss själva lite kort, men jag hade inga stora förväntningar på det så det gick också helt okej.
Detta lilla möte fick mig iaf att bli sugen på att åka till Spanien igen, så jag verkligen lär mig språket. Latinamerika känns inte heller helt fel, så om nån har lust att pysa ner dit en sväng så count me in!
Okej, detta var faktiskt allt. Kanske inte så jätteeffektivt ändå så här i efterhand, men det tar sig iaf! Nu blir det att ta en sväng till Nusnäs och låta farmor göda upp mig med lite bullar och annat smått och gott :)
tisdag 25 augusti 2009
måndag 24 augusti 2009
The Duchess
Va coolt det skulle vara att leva i 1700-talets England för en dag. Springa runt i massa fina klänningar och allt! Fast korsetten lär vara ett minus, precis som den oexsiterande jämlikheten. För att inte tala om att föda barn utan bedövning! Och så vill jag bara vara med om jag får gifta mig med Mr Grey, och slipper den där odågan till Duke! Men annars hade det nog varit rätt fräsigt.
lördag 22 augusti 2009
Idag har jag varit på kombinerat bröllop och dop i Gävle. Det var min kusin som gifte sig (för andra gången på typ 2 år, med samma tjej. Låter mysko, men det var bara så att första vigseln var borgerlig med bara typ 2-3 vittnen, och denna gången var det en äkta kyrkvigsel!) och även hans lille bedårande son som döptes. Allt flöt på fint och det var riktigt trevligt.
Jag vill också ha en bebis!
Jag vill också gifta mig!
Några små guldkorn i form av sköna citat kan jag iaf bjuda på:
Jag vill också ha en bebis!
Jag vill också gifta mig!
Några små guldkorn i form av sköna citat kan jag iaf bjuda på:
- "Burr" sa Kasper när han såg en naken häst! - Mormor, 87 år, efter att ha satt sig i bilen och på så sätt kommit undan regnet.
- Alltså jag ÄLSKAR flintisar! De är de snyggaste killarna som finns! Det finns 1,2,3....8 flintisar här inne! - Gudmor/toastmaster, snart 50 år, när hon skulle presentera en lite ... tunnhårig talare.
- Vi vill se hångling! Hångla! - Gudmor som börjar bli otålig på att brudparet ska kyssas.
...osv, osv, men detta var allt jag orkade skriva ner för den här gången.
Imorgon ska jag göra följande:
- sova
- inte ett skit :)
fredag 21 augusti 2009
Ni kan även kalla mig bergochdalbaneåkarn!
Jag kom just på att jag inte berättat nåt om min och Mandys miniweekend i Stockholm. Skamligt, må jag säga, för det finns minsann ett och annat att berätta därifrån!
Bland annat så tillbringade vi onsdagskvällen på Grönan. "Yaikes", tänkte jag, "jag som aldrig vågar åka i de hemska, läskiga, farliga karusellerna". Men, med en gammal hederlig längtan efter lite spänning i vardagen, samt en stooor dos tjat från Amandas håll gick jag till sist med på att åka Kvasten. Och jäklar vad jag skrek! Fick lov att ta mig en halstablett efteråt, för att vara på den säkra sidan. Och benen var inte de stadigaste heller, kan jag meddela.
Hur som helst så gick vi därefter över till lite lugnare attraktioner såsom Kärlekstunneln (vilket inte riktigt gick hem hos alla, utan resulterade i att vi fick ta tag i väggarna och skjuta på den lilla båten framåt för att komma ut nångång och slippa eländet!) samt Lustiga Huset, som vi båda hade mer eller mindre skräckinjagande minnen ifrån sen vi var små. Men vi såg den gamla skräcken i vitögat och kom båda helskinnade ut därifrån utan så mycket som en tår i ögat!
Sen hände det något mycket märkligt! Efter lite mer tjat och "ja-men-jag-åker-ju-snart-till-USA"-utpressning gick jag med på att åka Kvasten en gång till. Och jaa, kära vänner, efter det var jag så gott som fast! Vi åkte Kvasten sammanlagt en 5 ggr, Vilda Musen (en bergochdalbana fast med bara en vagn med 4 säten åt gången) 2-3 ggr och den riktiga bergochdalbanan en gång! Fatta att jag, jag som inte vågat åka annat än Griståget sen min mardrömsfärd på Aladdin-mattan för en 10-15 år sen, åkte bergochdalbana som om jag aldrig gjort annat! Och jäklar va kul det var :D
Det var alltså min höjdpunkt på resan! Annat kul med denna lilla resa var bland annat gott fika, bra shopping och ett mysigt litet hotell. På minuslistan hamnar sushi (tror vi båda kommer avstå från detta for quite some time), fåglar som gjorde att jag och Miss-livrädd-för-fåglar-inom-en-radie-av-5-meter inte kunde sitta på en bänk och vila vilket resulterade i att jag nästan somnade ståendes inne på H&M, samt upplevelsen att råka gå till hotellfrukosten i pyjamas och strumpor och se ut som ett allmänt bakis-lik (dock endast pga sömnbrist och en mkt intensiv gårdag på stan) när alla andra (läs: italienska och franska grabbgäng) sitter uppstylade och fnissar åt en. Eller förresten, det var ganska kul, men nu fick jag det iaf sagt.
Hur som helst så var detta ett trevligt sätt att spendera den sista tiden med Mandy på, eftersom hon i övermorgon åker neröver Stockholm igen för att fortsätta till USA. Fast förhoppningsvis kan jag åka dit och hälsa på lite nångång! Nyår i New York, mja, inte helt fel!
Bland annat så tillbringade vi onsdagskvällen på Grönan. "Yaikes", tänkte jag, "jag som aldrig vågar åka i de hemska, läskiga, farliga karusellerna". Men, med en gammal hederlig längtan efter lite spänning i vardagen, samt en stooor dos tjat från Amandas håll gick jag till sist med på att åka Kvasten. Och jäklar vad jag skrek! Fick lov att ta mig en halstablett efteråt, för att vara på den säkra sidan. Och benen var inte de stadigaste heller, kan jag meddela.
Hur som helst så gick vi därefter över till lite lugnare attraktioner såsom Kärlekstunneln (vilket inte riktigt gick hem hos alla, utan resulterade i att vi fick ta tag i väggarna och skjuta på den lilla båten framåt för att komma ut nångång och slippa eländet!) samt Lustiga Huset, som vi båda hade mer eller mindre skräckinjagande minnen ifrån sen vi var små. Men vi såg den gamla skräcken i vitögat och kom båda helskinnade ut därifrån utan så mycket som en tår i ögat!
Sen hände det något mycket märkligt! Efter lite mer tjat och "ja-men-jag-åker-ju-snart-till-USA"-utpressning gick jag med på att åka Kvasten en gång till. Och jaa, kära vänner, efter det var jag så gott som fast! Vi åkte Kvasten sammanlagt en 5 ggr, Vilda Musen (en bergochdalbana fast med bara en vagn med 4 säten åt gången) 2-3 ggr och den riktiga bergochdalbanan en gång! Fatta att jag, jag som inte vågat åka annat än Griståget sen min mardrömsfärd på Aladdin-mattan för en 10-15 år sen, åkte bergochdalbana som om jag aldrig gjort annat! Och jäklar va kul det var :D
Det var alltså min höjdpunkt på resan! Annat kul med denna lilla resa var bland annat gott fika, bra shopping och ett mysigt litet hotell. På minuslistan hamnar sushi (tror vi båda kommer avstå från detta for quite some time), fåglar som gjorde att jag och Miss-livrädd-för-fåglar-inom-en-radie-av-5-meter inte kunde sitta på en bänk och vila vilket resulterade i att jag nästan somnade ståendes inne på H&M, samt upplevelsen att råka gå till hotellfrukosten i pyjamas och strumpor och se ut som ett allmänt bakis-lik (dock endast pga sömnbrist och en mkt intensiv gårdag på stan) när alla andra (läs: italienska och franska grabbgäng) sitter uppstylade och fnissar åt en. Eller förresten, det var ganska kul, men nu fick jag det iaf sagt.
Hur som helst så var detta ett trevligt sätt att spendera den sista tiden med Mandy på, eftersom hon i övermorgon åker neröver Stockholm igen för att fortsätta till USA. Fast förhoppningsvis kan jag åka dit och hälsa på lite nångång! Nyår i New York, mja, inte helt fel!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)